Otillräckligheten dödar mig.

Jag hatar verkligen känslan av att inte räcka till. Och jag vill att ni alla ska veta att jag försöker, så gott jag kan.
Hur mycket jag än vill så går det inte riktigt.
För övrigt så har jag och Sofie nu planerat vår tågluff och alla mina tankar svävar kring sommaren.
Hjälp vad jag längtar.
Snart är det juni!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0