Livet på en pinne, eller i en backe.
SKIDMA
Så mycket kärlek
Jag är omringad av par. Vilket på sitt sätt är fint. Men det påminner en om hur ensam man känner sig ibland, när alla ligger och myser i soffan och man själv pillar på något för att se ut som om man har bättre för sig.
Men någonstans blir jag glad, de är så fina allihopa. Jag undrar bara hur fan de lyckas.
Idag var det kasst väder, för att påminna en om hur jävligt det kan vara att åka skidor när man inte ser en meter framför sig och kvider i liften för att det blåser iskallt.
Men vi misströstar inte! Jag och Julia for ut i långfärdsspåret och lämnade Robin hemma, mot hans förtjusning dock. Imorgon ska vi ge oss ut allihopa tillsammans: Lisa, jag, Julia och Robin.
Till middag lagade vi köttbullar och potatismos vilket gick hem. Nu har vi lagat våra middagar och ska bara glida runt resten av veckan. Ska bli GRYMT.
Nu är det dags för lite slapp tv-tittning och sömn. Inget festande här inte, att åka skidor bakis är värre än att jobba bakis. Lovar.
Ja, iaf i den här familjen!
Mia och klara, inget jag förr sett men vi får la se!
För övrigt skulle jag inte kunna vara här med finare människor. Varenda person förgyller min dag, det är sant!
Fast jag saknar Joakim som är i bad gastein, om jag ska vara ärlig.
Han sitter väl och dricker öl på någon pub nu.
Här finns ingenting att klaga på.
Det är så jävla perfekt, det är så sjukt fint väder.
Det finns ingenting att klaga på!
En heldag i backen, Julia och Robin tog sig även ut i långfärdsspåret. De åkte vilse precis som jag och Lisa gjorde för ett år sedan, himla skönt att det inte bara är vi faktiskt. Det ÄR dåligt skyltat. Nu är det bevisat vilket är ytterst trefligt.
Bastubad, El perro del mar och lite tid att tänka var inte helt fel det heller.
Fint är det.
Det går snabbt nu
Det gick verkligen inte snabbt, eller. Stundvis. Men när vi väl inte stod i kö så gick det ju undan då Robin var sockerhög.. Mycket lustigt, speciellt när vi kom till en onaturligt skarp kurva och fastnade i en snödriva, precis som i Åre. Vilken entré! Helfestligt. Pappa och Henke fick komma till undsättning med pappas nya supersnabba Subaru. VILKEN BIL hörde man pappa glatt skrika när han drog upp oss ur drivan.
Vi började åka vid tio-tiden och var framme sju halv åtta någon gång. Helfestligt!
Det känns inte så långt när jag är med er dock.
Nu är vi här iaf, i stöten. Och ska vara borta en vecka.
Så.Jävla.Skönt.
Söndagsmiddag
Enligt tradition
Söndagens värd var Robin och vi hade besök av Fredriks bror Mårten och min käre vän Sofie, som åker iväg nu på onsdag. Jag vet inte, tycker att det suger att ni ska åka..
För alla vet vi ju att det där med hejdå inte riktigt är min grej.
Min separationsångest är nämligen något av grövre sort!
Hejdåbrunch
En förmiddag spenderad på Vurma för att säga adjö till alla er som åker.
Jag vill inte riktigt acceptera att ni faktiskt försvinner, så jag låter helt enkelt bli ett litet tag till. Ja, så länge det går.
Ska bli skönt att få åka bort med familjen, Robin och Julia nästa vecka, slippa märka att stockholm verkar eka på grund av er frånvaro. Det får bli ett senare problem.
Busy workin on that körkort för övrigt, körde faktiskt hemifrån Tyresö till farsta till årsta till hornstull så hej! Framsteg åtmindstonde. Måste köpa den där boken också så man kan få ha tagit det till sommaren. Vore superskönt.
Torsdagslunch
Att bara få vara, sitta, göra egentligen ingenting alls med en nära vän är som sömn för själen.
Riktig sömn är överskattad!
Stora konstkursen
Mitt senaste verk från kursen är den här paprikan.
Skulle göra en abstrakt kubistisk paprika i lera. Och det är det väl fortfarande någonstans.. man ser ju att formen kommer från paprikan, men jag ser det som fyra gestalter vända inåt.
Tänkte liksom på hur mycket gemenskap betyder för mig när jag karvade fram den här. Undrar om man undermedvetet får saker att se ut som något som man tänker på utan att man själv tänker på att man tänker på det...
Hahaha jag måste sova. Det där lät ju helt sjukt.
Senaste dagarna har jag varit så trött att det gör ont i ögonen, men vad gör man inte.
Jag är trött på att vara trött dock.
Människan..
Det är ungefär vad jag tänkte i tisdags efter att ha sprungit från det ena stället till det andra. Från den ena vännen till den andra.
Konstig dag, mycket info som växte sig till någon typ av ilska med tiden.
Ibland vill jag bara gräva ner mig i någon typ av grotta ett tag. Eller bara kunna spola tillbaka tiden och se till att det som blev jobbigt inte ens är en möjlighet. Fast man lär sig väl, av sådant där.
Om jag skulle kunna spola tillbaka tiden så skulle jag nog gärna göra det till då jag tappade mobilen i toaletten också. Göra det ogjort genom att plocka ur telefonen ur bakfickan. Ja. Så är det.
All smärtas singelmiddag
Alla hjärtans dag, eller single awareness day som vi valde att uttrycka oss.
Dagen spenderades i skolan med kroki vilket var roligt.
Mot kvällen mötte jag upp Andreas för att sedan ta oss till husby där Fabian hade dukat upp finmiddag för 7 hungriga singlar. Mycket trevligt om jag så får säga det själv.
Vi skålade och önskade att vi inte skulle behöva se varandra på alla hjärtans dag år 2012. Fast om jag ska vara ärlig hade jag en riktigt fin alla hjärtans dag i goda vänners lag. För att vara sådan.
Hörde jag skål?
Ni som får den gråaste månad att skina
Grattis älskade morfar, 85 år
Brunch på Bockholmen med släkten
Man ska ta vara på det man har. Om det är något den gamla gubben lärt mig så är det just det. Uppskatta din vardag och se till de små sakerna i livet som gör vardagen värd att ta till sig.
Om jag någon gång inte verkat uppskatta min tillvaro så kan jag bara säga att det gör jag, alltid. Jag har verkligen världens finaste människor omkring mig, och jag känner mig otroligt bortskämd med det. Det är just ni som vänder en grå månad som denna till något vackert.
Min helg har varit full av sådana personer som får mig att inse att man kan ta sig igenom allt hur jobbigt det än kan vara, med hjälp av sorg och glädje i gemenskap. Att dela något med andra kan nog vara det finaste jag vet.
För övrigt har jag i helgen sett Titanic för första gången i mitt liv.
Jag grät så mycket att det blev svårt att andas.
Ibland känner jag mig inte tillräcklig, lite så är det nu. Jag vill så mycket men hur mycket jag än vill så kan jag inte vara överallt, rätt trist.
Ni ska bara veta att jag gör mitt bästa, om det någon gång känns som om jag glömt bort någon så är det inte så. Inte en chans!
Och just det, glad alla hjärtans dag..
Framkallningsresultat
Förra fredagen framkallade jag negativ för första gången som jag och Henke sedan scannade in i datan. Här är några av resultaten.
Snön är rätt fin ändå, när den inte jävlas.
Tiden går fort när det är varmt
När det är varmt och skönt, sommar och sol. Svensk sommar.
DÅ går tiden fort.
När det är kallt och jävligt, snöstorm och sl-kaos.
Då går tiden långsamt. Nu går tiden långsamt. För det är snöstorm och alla bussar är inställda vilket innebär att jag idag missade en timme och tjugo minuter av grafiken, vilket möjligtvis är det roligaste på schemat. Det innebär även att jag nu spenderar två timmar av mitt annars så hektiska liv på pappas jobb där folk kollar på mig och säger saker i stil med:
-Malin? Herregud! Jag kände ju inte igen dig! Tänka va, vad tiden går fort?
Mannen som sade detta kände jag inte igen för fem öre. Så det måste sannerligen ha varit längesedan.
Så ja, tänk vad tiden går fort trots allt. 1999 är fotot taget. Det är 12 år sedan. 12 år. Helt sjukt!
Ingen skatt i regeringen tar det svart på parkeringen
För att citera Maskinen...
Dagens I-lands:
Någon jävligt smart människa sa någon gång att det inte är lätt när det är svårt. Så himla sant.
Jag har insett att det inte är helt billigt att vara jag. På 5 dagar har jag tydligen spenderat 700 kronor och då har jag ändå tänkt att jag är en fattig student. Jag har inte spenderat pengarna på något speciellt, egentligen! Jag har inte köpt något som jag nu fysiskt kan hålla i mina händer. Det skrämmer mig lite att lunch, kaffe och helgjippon kan vara så dyrt.
När man levt på ett sätt hela livet (när man haft sina egna pengar) så är det lite knivigt att helt plötsligt inte kunna göra på det sättet.
Om jag i min framtid vill leva som musiker eller konstnär så kan jag lova er att ni kan se mig på Lyxfällan om ca 10 år.
Om det finns en sådan där fjärrkontroll (Robin och Julia) så trycker jag på hjälp nu.
HJÄLP
Solen sken idag!
- Solen
- Jeppa
- Julia
- Solen igen
- En man som njöt av vårkänslorna i luften i väntan på bussen
- Musiken
- Solsidan
- Världens finaste lärare
- Har jag nämnt att solen faktiskt sken idag?
On the edge of a sunday
Blev helt tagen på konserten. Insåg att det första stycket på något sätt lyckades beskriva min sinnesstämning just precis i den stunden. Och det gjorde mig så lättad! Jag satt och log och grät samtidigt, i princip. Det är skummelt hur toner och melodier kan beskriva något så väl, till och med bättre än ord.
När jag satt där funderade jag lite på varför jag gick dit. För ibland känns det som om man går på sådana saker lite för att man ska vara kulturell. Typ som när man egentligen ville hyra en riktigt sliskig romantisk komedi, men gick på den svåra pjäsen istället. Under en period så var det töntigt nog så.
När jag hade tänkt ett tag och stycket var slut så insåg jag att det var för att det får mig att må bra. För att musiken gjorde mig helhjärtat glad. Fint sällskap hade jag också!
Torsdag, Fredag, Februari
Skrattet liknar kreativiteten.. Eller kanske gråten.
-Herta Hillfon, Svensk skulptör
Skulptur och sång, varje torsdag. Otroligt hur mycket de ämnena påverkar mitt humör, en påbörjad kass dag vände och slutade i något fint.
Vaknade till gitarrspel av världens bästa Raoul. En bättre morgon, idag fredag alltså.
För övrigt så tycker jag att februari är en kass månad som jag gärna skulle leva utan.
Konstkursen på FU
Hej! Två bilder av sådant jag gjort..
En vacker dag kanske det kommer fler.
Att börja..
Ja, jag startade en blogg. Vilket jag faktiskt aldrig trodde att jag skulle göra men nu sitter jag här likt förbannat.
Efter några år av smutskastning till hela idén har jag nu insett att det är rätt skönt att ha någonstans att avreagera sig, om det så ska vara i ljudklipp, text, bilder, filmer.. Både för en själv, och kanske för andra.
Dessutom försvinner ni som finns runt mig ständigt i min vardag och ni kommer starta resebloggar. Så varför skulle inte jag kunna få vara er pain in the ass ett tag och påminna er om eran egentliga vardag? Festligt va? Jag kommer behöva skriva av mig någonstans eftersom att jag inte kommer kunna prata med er på samma sätt. Jag kommer sakna er mer än ni kanske anar.
Vi får se lite vad jag hittar på helt enkelt.
Min älskade Johanna Arve som fotat. Från en bättre cykelsemester som inte riktigt blev som vi tänkte oss. Saknar det lite ibland! Massa för det mesta, egentligen..
Här är en blogg om mitt obeskrivligt intressanta liv här hemma i mitt hus i mitt tyresö, på mitt jobb, på folkhögskolan, under min fritid..
Jag tänkte använda den här bloggen för att få skriva av mig lite, när ni åker liksom. När jag inte alltid har er i samma tidszon.
Och för att kanske visa vad jag gör, skriva vad som faller mig in.
I mitt kreativa kaosHär är en blogg om mitt obeskrivligt intressanta liv här hemma i mitt hus i mitt tyresö, på mitt jobb, på folkhögskolan, under min fritid..
Jag tänkte använda den här bloggen för att få skriva av mig lite, när ni åker liksom. När jag inte alltid har er i samma tidszon.
Och för att kanske visa vad jag gör, skriva vad som faller mig in.
I mitt kreativa kaos.
