On the edge of a sunday

Blev helt tagen på konserten. Insåg att det första stycket på något sätt lyckades beskriva min sinnesstämning just precis i den stunden. Och det gjorde mig så lättad! Jag satt och log och grät samtidigt, i princip. Det är skummelt hur toner och melodier kan beskriva något så väl, till och med bättre än ord.
När jag satt där funderade jag lite på varför jag gick dit. För ibland känns det som om man går på sådana saker lite för att man ska vara kulturell. Typ som när man egentligen ville hyra en riktigt sliskig romantisk komedi, men gick på den svåra pjäsen istället. Under en period så var det töntigt nog så.
När jag hade tänkt ett tag och stycket var slut så insåg jag att det var för att det får mig att må bra. För att musiken gjorde mig helhjärtat glad. Fint sällskap hade jag också!
Kommentarer
Trackback