I mitt kreativa kaos

Ännu ett uppvaknande av solkatter och en vän vid min sida.

Skola i all ära och efterföljande fika med Annika. När jag tänker efter har vi två umgåtts nu i nästan nio år, mer eller mindre. Men det är fortfarande samma, det spelar ingen roll hur mycket, hur ofta eller hur intensivt.

Någonstans är det så himla fint. Tryggheten i vetskapen att om man en gång varit riktiga vänner så finns det där, tidlöst, är oerhörd.

Fick samtal från Astraulien även, en dag som denna.

Nu ska filas på 20 års present och övas sångläxor minsann.