I mitt kreativa kaos

Jag ÄLSKAR torsdagar.

Blev idag klar med porträttet av vår fina modell Anna på skulpturen.

Vi har jobbat med detta totalt 12 timmar, och här är resultatet.

Anna alltså färdig. Jenny jobbar på sin skulptur som pryder bakgrunden.

På Macoteket hade Robin och Måns en del för sig så jag kikade lite på några iPads. Det hade tydligen Robin gjort innan mig...

När jag upptäckte det skrattade jag.

Sedan skrattade jag ännu mer då jag träffade en sliten och trött men ack så glad och fin Julle.

Pratade musik och utbildningar, livet och kärlek och allt sådant som ska diskuteras i dessa tider. Himla bra var det! Jag blir alltid så lugn i hela mig när jag träffar den lilla multiesteten. Fint!

Har övningskört med far min i ca 2 timmar... Ska ha körkortet till sommaren... De bara är så!

Nu ska jag slå ihop något med leran jag tog hem från skolan och titta klart på Tracys hämnd, en serie från 80-talet.

Helt.Jävla.Underbart

Gud vilket "bloggigt" inlägg.. Jaja!

Hej!

och ibland är det extra påtagligt.

Dagen.

Udda och underbar! Tjänade pengar på att få skratta och sjunga lite. Efter det spenderade jag tid med Annika och Julia, gick runt på stan en sväng. Åkte förbi stora essingen på visning på en fantastisk lägenhet (drömmer önskar och flyr verkligheten en sekund) och mötte upp Vilma. Vi gjorde en lista, för vi gillar listor. Listor är bra.

Sedan lyssnade vi på King of Africa och dansade en sekund eller två. Eller fler.

NananaaaananananaaseveuEPEPEPseveuEPEPEPEP

Bra låt.

Hej!

...är det som gör skillnad.

Känner att det skulle sitta fint med en liten verklighetsflykt nu. Igen.

Veckan som kommer:

• Sofie Sanna och Elin kommer hem från Aussie
• Det kommer vara 8 grader varmt och solen ska värma våra vinterslitna själar.
• En viss Vetter fyller 20 år. Och om inte det är festligt då vet jag inte vad! Den lilla födelsedagsgrisen.
• Säkert en massa massa mer fina småsaker som får min vardag att skina

Ännu ett uppvaknande av solkatter och en vän vid min sida.

Skola i all ära och efterföljande fika med Annika. När jag tänker efter har vi två umgåtts nu i nästan nio år, mer eller mindre. Men det är fortfarande samma, det spelar ingen roll hur mycket, hur ofta eller hur intensivt.

Någonstans är det så himla fint. Tryggheten i vetskapen att om man en gång varit riktiga vänner så finns det där, tidlöst, är oerhörd.

Fick samtal från Astraulien även, en dag som denna.

Nu ska filas på 20 års present och övas sångläxor minsann.

Idag har jag välkomnat våren med öppna armar, en kopp kaffe och min bästa Thilda.

Jag insåg verkligen att det är vår nu tack vare mina prismor som kastade solkatter över min nydekorerade vägg, ett bättre uppvaknande är svårt att tänka sig! Speciellt eftersom att det inte varit solkatter på min vägg sedan typ ett halvår tillbaka.

Ja, min vägg. Den är så himla mycket! och nu har jag tagit ner allt, sparat en del och satt upp en del igen. Nu finns det till och med rum för nya foton, nya texter, nya bilder.

Ny inspiration, ny motivation, nya idéer, ny vilja.

Nu sitter jag här med tusch och bra musik i väntan på Robin och tänker på att jag älskar när det är grus på gatorna i stockholm. Verkligen älskar!

Det är alltid värst på kvällen, och nu är det morgon så jag ska le lika brett mot solen som den ler mot mig idag.

Som på bilden såg solen ut för ungefär ett år sedan utanför mitt fönster.

Det var faktiskt väldigt fint.

Idag kommer släkten. Vi ska äta middag och sådär eftersom att min käre bror fyllt 17 år. Så himla stor han blir, i mina ögon är han fortfarande en liten skitunge.

Älskade skitunge.

Sedan funderar jag på om jag ska ändra på min vägg. Det är ett himla projekt kan jag säga.

Jag är glad för att:

• Jag har världens finaste vänner omkring mig
• Solen skiner
• Våren är påväg
• För att Björk gör bra musik.

Att gå på autopilot men egentligen inte ha inspirationen att göra någonting alls.

Det är så tomt nu.

Verkligen tomt.

Om jag kunde skriva en sång skulle jag göra det för dig

Ni vet när man har varit borta en längre period och levt nära inpå människor man trivs som allra bäst med och sedan kommer hem för att mötas av den där hemska känslan att man är helt ensam.

Exakt så känns det nu.

Den här veckan har varit så himla spännande. Faktiskt! Nu har vi sett varandras bra och dåliga sidor, ganska många dåliga... Vi har alla tre varit på helmärkliga humör till och från! haha... Ändå tycker jag om möjligt ännu mer om er nu än någonsin.

Vi har videobloggat åt Måns också. Så om ni har tur kanske de filmerna kommer upp här inom en snar framtid.

Nu är det alltså dags att gå tillbaka till vardagen. Är inte jättesugen, men det är lättare när termometern visar plusgrader och solen kikar fram sådär mysigt.

Jag är omringad av par. Vilket på sitt sätt är fint. Men det påminner en om hur ensam man känner sig ibland, när alla ligger och myser i soffan och man själv pillar på något för att se ut som om man har bättre för sig.

Men någonstans blir jag glad, de är så fina allihopa. Jag undrar bara hur fan de lyckas.

Idag var det kasst väder, för att påminna en om hur jävligt det kan vara att åka skidor när man inte ser en meter framför sig och kvider i liften för att det blåser iskallt.

Men vi misströstar inte! Jag och Julia for ut i långfärdsspåret och lämnade Robin hemma, mot hans förtjusning dock. Imorgon ska vi ge oss ut allihopa tillsammans: Lisa, jag, Julia och Robin.

Till middag lagade vi köttbullar och potatismos vilket gick hem. Nu har vi lagat våra middagar och ska bara glida runt resten av veckan. Ska bli GRYMT.

Nu är det dags för lite slapp tv-tittning och sömn. Inget festande här inte, att åka skidor bakis är värre än att jobba bakis. Lovar.

Ja, iaf i den här familjen!

Mia och klara, inget jag förr sett men vi får la se!

För övrigt skulle jag inte kunna vara här med finare människor. Varenda person förgyller min dag, det är sant!

Fast jag saknar Joakim som är i bad gastein, om jag ska vara ärlig.

Han sitter väl och dricker öl på någon pub nu.

Det är så jävla perfekt, det är så sjukt fint väder.

Det finns ingenting att klaga på!

En heldag i backen, Julia och Robin tog sig även ut i långfärdsspåret. De åkte vilse precis som jag och Lisa gjorde för ett år sedan, himla skönt att det inte bara är vi faktiskt. Det ÄR dåligt skyltat. Nu är det bevisat vilket är ytterst trefligt.

Bastubad, El perro del mar och lite tid att tänka var inte helt fel det heller.

Fint är det.

Det gick verkligen inte snabbt, eller. Stundvis. Men när vi väl inte stod i kö så gick det ju undan då Robin var sockerhög.. Mycket lustigt, speciellt när vi kom till en onaturligt skarp kurva och fastnade i en snödriva, precis som i Åre. Vilken entré! Helfestligt. Pappa och Henke fick komma till undsättning med pappas nya supersnabba Subaru. VILKEN BIL hörde man pappa glatt skrika när han drog upp oss ur drivan.

Vi började åka vid tio-tiden och var framme sju halv åtta någon gång. Helfestligt!

Det känns inte så långt när jag är med er dock.

Nu är vi här iaf, i stöten. Och ska vara borta en vecka.

Så.Jävla.Skönt.