I mitt kreativa kaos

Nu sitter jag i min säng på mitt rum, plockar lite ofokuserat ihop saker och ting som ska med/inte ska med i flytten. Försöker slänga sådant som ska slängas, spara sådant som ska sparas. Låt mig säga att det här inte riktigt är min grej. Jag hatar att slänga saker. Alla ting vilar på en historia för mig och det är så jobbigt att bara slänga bort den, historien alltså. När jag kollar runt i mitt rum faller blicken väldigt direkt mot min vägg. Min vägg som jag de senaste 5 åren gjort allt för att den ska ge ett behagligt uttryck. För att jag ska trivas. Och nu har jag insett att jag kanske trivts lite för bra. Separationsångesten är brutal och jag vill.inte.plocka.ner.väggen.

Så vad ska jag göra?

Jag har verkligen fastnat vid min vägg. Som en gammal tavla.